Riksdagspolitikern som tvingades i landsflykt

DEMOKRATI. I en artikel tidigare i veckan uppmärksammade Politiskt Inkorrekt ett flertal uttalanden och citat som gjorts i riksdagens kammare angående mångkulturen. Ett av citaten kom ifrån tidigare riksdagspolitikern Mauricio Rojas (fp), bördig från Chile. Han fick betala ett högt pris när han ensam kritiserade den förda invandringspolitiken – han tvingades själv lämna Sverige.

Född i Chile och uppväxt under Pinochet-regimens fascism kom han som politisk flykting från Chile som 24-åring 1974. Många år senare fick han återigen bryta upp bopålarna och fly för sina politiska åsikter, men denna gång var det Sverige han tvingades på flykt ifrån. Det är en skandal man försökt att tysta ned, den berör en av 2000-talets mest uppmärksammade svenska politiker. Det är heller inte vilken politiker som helst, det rör sig om en svensk riksdagspolitiker som var på tal när den nya moderat-ledda regeringen bildades. Politiskt Inkorrekt granskar Rojas-skandalen.

"Rasist är bara en av alla saker jag fått höra."

Om det finns något som kan kallas mönsterinvandrare, så var Mauricio Rojas en god kandidat. Han symboliserar den typ av invandring som är bra och positiv för Sverige. En laglydig människa som lär sig det svenska språket, värnar den svenska kulturen, utbildar sig, arbetar hårt och som engagerar sig politiskt för att forma ett bättre samhälle. Han blev tyvärr även en god måltavla för det politiska etablissemanget att bedriva hatiska hetskampanjer emot.

"Det är kränkande att beskriva sverigedemokraternas väljare som obotliga rasister. Sverigedemokraterna är snarare ett parti som vädjar till folkhemskänslor liknande dem som mobiliserades av Per Albin Hansson."

Mauricio Rojas har ett digert CV. Han har flera års juridikstudier bakom sig och har doktorerat i ekonomisk historia vid Lunds universitet, där han i många år även arbetade som universitetslektor. Under slutet av 90-talet engagerade han sig alltmer politiskt, 2002 valdes han in i riksdagen för Folkpartiet liberalerna. Men Folkpartiets frisinnade liberalism kom ganska snart att sättas på prov, Rojas tillhörde den falang inom Folkpartiet ledd av Lars Leijonborg som ville ställa krav på dem som invandrar till Sverige.

Men Rojas gick ett steg längre, han angrep den politiska elitens mångkulturideal. Han blev snabbt obekväm för det politiska etablissemanget, gång på gång i riksdagen och i andra sammanhang talade han ut mot den ansvarslösa invandringspolitiken. Han försvarade till och med Sverigedemokraterna öppet, i en debattartikel i Expressen med rubriken ”Sd är inte högerextremister och inte invandringsfientliga”, delade han ut svidande kritik mot det politiska etablissemanget.

En invandrare som kritiserade invandringen blev för mycket, Rojas frystes ut av partikamrater och hånades i media. Statliga Sveriges Television drog igång en hatkampanj mot honom. Han talade ut om kampanjen för en journalist på Svenska Dagbladet:

"Till sist kunde jag inte ens gå och handla med familjen utan att ha vakt från Säpo, och jag fick ha livvakt när jag gick och röstade."

- SVT hade en programserie, som hette Faktum, där avsnitten avslutades med att en hund som hette Mauricio gick omkring och sade korkade saker med utländsk brytning. Tänk vad det skulle ha väckt för reaktioner om det handlat om en annan person med utländsk bakgrund! Men när det gällde mig ansåg public service att det var helt OK. Det var illa nog, men det värsta var att hetsen satte fart på en massa galningar och extremister. Till sist kunde jag inte ens gå och handla med familjen utan att ha vakt från Säpo, och jag fick ha livvakt när jag gick och röstade. Vi kunde inte leva så där.

Efter valet 2006 skulle Maurico Rojas ha ingått i den nya regeringen, integrationsminister Nyamko Sabuni ville ha med honom på ett eller annat sätt. Men det gick inte, näringsminister Maud Olofsson satte sig på tvären och vägrade ta med en invandrare som inte ville rätta in sig i ledet.

Maud Olofsson, centerpartist och näringsminister

"Jag var förstås intresserad, men allt gick snabbt i stå eftersom Maud Olofsson lade in sitt veto."

– Jag visste att jag inte skulle bli minister. Andra stod före i kön. Men på fp:s julfest 2006 fick jag frågan från Nyamko Sabuni ifall jag ville ta ansvar för en utredning om förbättrad asylmottagning. Jag var förstås intresserad, men allt gick snabbt i stå eftersom Maud Olofsson lade in sitt veto. Lars Leijonborg höll på och lirkade med henne, men det gick inte att komma fram. Nyamko, som var ansvarig minister, ville ha mig, men en av partiledarna satte alltså stopp. Beskedet var tydligt: Rojas kommer inte i fråga för någonting som har med integrationsfrågor att göra.

Kanske hade han väckt ont blod med sin apell i riksdagen endast en månad innan julfesten. I egenskap av ersättare i riksdagen klev han upp i talarstolen i kammaren och yttrade följande:

"Så devalverades de facto det svenska språket och Sveriges kulturarv till ett bland många andra. Det var som om landet plötsligt hade blivit ett oskrivet blad som nu skulle fyllas av alla upptänkliga kulturella inslag."

– Multikulturalismen bygger på en utopisk syn på ett mångkulturellt samhälle där inga grundläggande konflikter kan uppstå mellan olika värdesystem och kulturer. I ett sådant perspektiv uppfattas alla kulturella yttringar som både likvärdiga och berikande. En sådan föreställning inspirerade den invandrarpolitik som Sverige antog i mitten på 1970-talet. Den kulturella valfriheten blev nyckelbegreppet i denna politik. Inga preciseringar av denna valfrihet gjordes, och inga eventuella värdekonflikter antyddes. Det reflekterades inte ens över den uppenbara konflikt som kan uppstå mellan kulturella traditioner förankrade i förmoderna samhällssystem och det sekulariserade, jämställda och demokratiska samhällets värdegemenskap. Läget förbättrades knappast med skiftet från invandrarpolitik till integrationspolitik i slutet av 1990-talet, där en opreciserad mångfald upphöjdes till samhällsgemenskapens grund. Så devalverades de facto det svenska språket och Sveriges kulturarv till ett bland många andra. Det var som om landet plötsligt hade blivit ett oskrivet blad som nu skulle fyllas av alla upptänkliga kulturella inslag. Det var en välmenande vilja att bejaka det som kommer utifrån, som på detta sätt omvandlades till en kontraproduktiv självförnekelse av det som Sverige har varit och fortfarande är.

Ett år tidigare hade Rojas dessutom skrivit en mycket kontroversiell debattartikel på DN-debatt angående Brottsförebyggande rådets nya rön om brottslighet bland invandrare, Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet.

Våren 2008 tog familjen Rojas beslutet att flytta från Sverige,  Mauricio Rojas kände sig tvingad att lämna det land han tagit sin tillflykt till 1974.

– Jag har ofta tagit upp svåra frågor, inte minst om nationell identitet. Jag har varit van vid hård debatt. Men efter hand ur­artade det i personförföljelse och smutskastning. Inom vänstern, men tyvärr ­också bland vissa liberaler, blev jag ­någon som man inte behövde ha argument emot utan som man kunde avfärda med fö­rolämpningar. "Rasist" är bara en av alla saker jag fått höra.

Men det var inte orden, utan de fysiska hoten som fick familjen Rojas att flytta. Att behöva ha med sig livvakter från SÄPO när man gjorde så enkla saker som att handla mat blev helt  enkelt för mycket. Hösten 2008 fördrevs familjen med hot från Sverige, ännu en kritisk röst hade tystats. Och nog var det förmodligen som riksdagsledamot Fredrik Malm (fp) skrev på Newsmill, många som myste åt beskedet.

Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)